Hemmaloppan

Åh, denna boxen gillade jag! :))

Idag styr jag stegen mot stan. Tänkte äta ngt gott och förhoppningsvis hitta ngt fint till mig själv.
Nya skor/stövlar hade varit trevligt :)

Regina Spector håller mig sällskap i öronen. Mystorsdag.

Idag har jag operation garderobsrensning i barnens rum. Men det blir lätt lite veligt när man sitter med vissa plagg. Urvuxna kläder är inga konstigheter, de åker ut direkt.
Ett par gånger om året är vi ett gäng som arrangerar second hand-försäljning här i byn. Urvuxna kläder är ju perfekta att sälja där. Även kläder som av andra anledningar inte längre används får följa med dit.

Men så är det alla dessa barnkläder med fläckar i olika storlekar. Spara eller sortera ut?! Kläderna ser ju lätt sjaviga ut när de har fått ett par fläckar. Men samtidigt är det kanske en tröja som är både hel och fin fortfarande. Där kommer det veliga in. Miljövännen i mig tycker att det är onödigt att sortera ut kläder som fortfarande är hela och användbara. Den fåfänga i mig vet att de fläckiga ändå bara blir liggande i garderoben. Men så börjar miljövännen argumentera om hur bra den där t-shirten kan vara om man till exempel ska måla. Som om man målar så pass ofta att man måste ha kläder i garderoben för det ändamålet. Kanske inte.

Likaså den knallgula smala jeansen som mellansonen vuxit ur, spontant ser jag gärna att minstingen tar över dem om ett par år. De är ju så fiina! Men inser samtidigt att risken är hyfsat stor att minstingen kommer rata dem. Äsch, jag sparar dem iallafall dem...men de fläckiga tröjorna åker.

Hur vet man att man har fått tonåringar (även 12-åringar kategoriseras in här!) i huset?!

Humöret avslöjar dem!

Minstingen och hans kompis gjorde ett fynd i trädgården. Kärleksmorötter:

Solen tittade fram lagom till att minstingen kom hem från skolan. We like!

Vinden får göra jobbet idag, tvätten lär bli torr på bara ett par timmar. Again - We like!

Man skulle kunna tro att man som hemmafru har en massa egentid som man inte vet vad man ska göra med. När barnen är i skolan har jag ju en massa egentid, men tiden går så fort och helt plötsligt tittar jag på klockan och inser att även denna förmiddagen gått hur fort som helst.

Varje morgon tänker jag att jag ska hinna med en hel massa saker. Och visst hinner jag med mycket saker, men man är ofta så där tidsoptimistisk på morgonen.
Dagliga dosen av tvätt, disk, plock, städ och handling finns ju alltid där och pockar på. Men det finns ju så mycket annat trevligt man kan lägga tiden på :)

Nu är klockan snart 13, och jag ska ta ett ryck i tvättstugan innan det är dags att hämta minstingen.

Ett säkert hösttecken är skolfotona. Tonåringens kort damp ner i brevlådan redan igår. Som vanligt är det hutlösa priser på paketet, nästan 500 kr för ett par kartor.
Klasskortet känns givet, tycker själv att det är roligt att ha alla mina gamla klasskort från skoltiden. Att få följa barnens utveckling när man tittar på alla fina kort. Från förskolan och framåt, det blir ju en hel del foton. Häftigt!

Men sedan kommer frågan om man verkligen ska köpa ALLA korten i paketet. Vi behöver ju oftast bara 1 kort själva. Vissa år ger vi bort i julklapp till mor- och farföräldrar, men i takt med att barnen blivit äldre gör vi inte det varje år.
Min käre make är ganska osentimental och tycker inte att det är jätteviktigt att köpa kort varje år. Det tycker dock jag, men sista åren börjar jag tveka på att köpa hela fotopaketet.

Har tänkt flera gånger att jag ska köpa någon fin fotobok, och samla alla kort i ordning. En bok för varje barn. Ska bara hitta den där perfekta boken för alla dessa ljuvliga kort...

Fyllde år i veckan och blev superglad för denna presenten. En röd glad ugnsform från OBH Nordica. Visst är det väl en massa vuxenpoäng när man tycker att det är roligt att få fina köksprylar i present. Denna presenten var klockren, hade en ugnsform som jag behövt sortera ut bra länge nu. Och så kom denna röda pärla!

Söndagsmorgon, och lugn vilar över huset. Två av barnen ligger i soffan och njuter av att det inte finns någon tid att passa. Mellansonen är flitig och är ute och säljer kvällstidningar.

Maken ligger fortfarande och sover. Vi var över hos min bror med familj igårkväll, åt en massa god mat och hade som alltid när vi ses supermysigt. Jag och barnen gick dock hem ett par timmar tidigare än maken. Så maken är nog liiite tröttare än oss andra idag.

Söndagsmorgnar i vår familj kan lika ofta vara att vi har varit igång ett par timmar vid detta laget. Med både handboll och fotboll i familjen så blir det ofta fullspäckade helger. Därför är det lite extra lyxigt när det inte finns en enda tid att passa idag.
Då finns det tid för att bara skrota runt i myskläder, äta sen frukost och att läsa veckans nummer av Amelia.

Har ju varit utan bredband och filmkanaler sedan ett tag tillbaka. Har bytt leverantör och blev ett visst glapp där vi fick klara oss utan.
Grejen med filmkanaler är att det visas en massa bra filmer, men när man är sugen på att se film så är det ofta så att det inte finns något att se. Antingen har man sett det som visas eller så är det inget som attraherar. Brukar försöka spela in godbitarna så att man kan se de när man själv vill.

Bara för att det inte fanns någonting att se blev vi förstås filmsugna. De flesta av oss vet hur sommartablåerna ser ut i svensk television. Så vi hyrde en massa filmer istället. Blev allt ifrån kissochbajs-humor till eftertänksamhet.

Denna såg vi tillsammans med tonåringen:




Jag snörpte på munnen ibörjan av filmen, skruvade på mig i soffan över hur lämplig den var att se tillsammans med en 13-åring. Men han garvade hejdlöst och det var uppenbarligen en humor som roade honom. Och visst är american pie-filmerna roliga. Nivån är ibland låg, men man kan inte låta bli att förfasas/roas av situationerna karaktärerna ideligen hamnar i.

Maken och jag såg Friends with kids tillsammans:

Många bra skådisar. Flera stycken från pärlan Bridesmaids. Lättsam underhållning, men man visst liksom redan från början hur den skulle sluta.


Lasse Hallströms senaste fick också följa med hem:

Ännu är det sommarlov iallafall ett litet tag till. Men vädret är ju vad det är så det blir inte mycket badande dessa dagar. Känns som om jag istället har stått en hel del vid spisen denna veckan. Gör jag väl i och för sig varje vecka, men det blir ju mycket mer matfixande när alla barnen är lediga.

Idag fick vi långväga besök som joinade oss till lunch. Trevligt, och det slog mig att man borde bjuda över folk till lunch lite oftare. Att bjuda till middag gör man ju desto oftare.




Konstaterade ikväll att även denna dagen har gått i raketfart. Var ju precis måndag tyckte jag.

Jag tillhör sorten som gärna vill vara fantastisk i köket, både vad gäller matlagning och bakning. Och visst är det så att man faktiskt lär sig längs vägen, övning ger färdighet. Typ.
Idag kände jag mig riktigt huslig, och skulle för första gången någonsin ge mig på att baka en rulltårta. Receptet var enkelt och bilden var inbjudande.



Vispa ihop smeten, in med det i ugnen. Låta det svalna och på med lemon curd, vispgrädde och färska jordgubbar. Förmodligen säsongens sista svenska i detta huset. Mycket bra såhär långt:

Problem uppstod dock när rulltårtan skulle...rullas. Ett moment som beskrivs så enkelt i receptet, men som visade sig vara...inte fullt så enkelt.




Äsch. Blev ju inte alls någon rulltårta. Det blev...någonting helt annat som (norpade iallafall ett par av jordgubbsbitarna!) åkte i soporna. Detta är alltså ett sådant tillfälle som det är meningen att man ska lära sig någonting av. Bli bättre på vägen. Ungefär.